Vadstenaknypplingen och Vadstenaspetsen har anor från flera hundra år bort i tiden. De stängda klosterlokalerna blev senare Vadstena Krigsmanshus 1640 – 1780, ett boende för sårade hemvändande soldater som ofta hade haft sina familjer med sig i krigen i norra Europa. Här hittar vi uppgifter om att man knypplade i Krigsmanshuset, man hade tagit med sig kunskapen från norra Tyskland och Flandern. Vadstena har även tagit in arbetskraft från Tyskland och Nederländerna med bygg- och stenarbetare, Vadstena slott börjar att byggas 1545 och fram över hela 1600-talet med påbyggnader.
Knypplingen hade då redan ett starkt fäste i Italien, Frankrike och Flandern.
Spetsen var en symbol för makt och rikedom ibland kungahus och adel och Sverige importerade mycket spets. Nu beslutas att knypplade spetsar skulle ske inom landet och Vadstena blev tidigt en centralort. Det fanns kunnighet i att hantera tunna trådar genom ett damastväveri på Vadstena slott 1753 – 1843 och kunskapen om knyppling fanns redan genom Krigsmanshuset.
Under 1800-talet blev knypplingen en stor inkomstkälla för vadstenaborna med omnejd. Man knypplade till försäljning och det var nu möjligt genom att skråväsendet hade avskaffats 1846, vilket innebar handels- och hantverksfrihet även för kvinnor. Nu kunde man knyppla i sina hem. Det var spetshandlare som köpte upp spetsar som man sedan sålde vidare till kunden. Det fanns även vandrande försäljare, en Spetsgångare.
Sveriges befolkning hade fått det bättre och man kunde inköpa spetsar till sitt linneförråd och knypplade kragar var ett mode som höll sig länge.
Under slutet av 1800-talet kom den maskinknypplade spetsen, som konkurrerade ut den handgjorda och från 1950-tal är knypplingen ofta en hobbyverksamhet.
Spets Kärlekskrok